Så här kan man beskriva mig efter en dags arbete på jobbet. Mitt i prick. Sorgligt men ack så sant. Suck.

Jag sitter på jobbet nu. Vet att man inte ska blogga på arbetstid, men jag har faktiskt lunch just nu. Och under den timman får jag göra precis som jag vill.

Satt just och funderade på hur en förmiddag kan försvinna på bara ett litet kick. Jag har egentligen inte fått någonting gjort än. Eller det har jag ju, men det känns som att inget har avklarats. Ingen rolig känsla alls. Ständigt denna stress. Helt fantastiskt att man kan vara 26 år ung och ändå vara helt sönderstressad. Jag vet att jag inte ska klaga, jag har ju ett jobb. Men det vore skönt att någon gång kunna gå hem efter en hel dag och känna att man röjt undan och bara kunna vara ledig på kvällen. Slippa tänka på vad man skulle gjort och vad man har att göra nästa dag. Önskar att jag satt i kassan på Ica ibland. Bara gå dit, jobba och sen gå hem för att vara ledig. I wish. Fast det hade inte varit särskilt roligt det heller. Tänk att göra samma sak varje dag i ett helt arbetsliv. Fy f*n vad tråkigt.

Det kanske bara är jag som är dum, eller är det fler som jag som faktiskt bara vill fly hem..? Var ett tag sedan jag vaknade på morgonen och tänkte "Jess, äntligen dags att gå till jobbet". Nu är det mer så att jag får övertala mig själv att inte ringa och sjukanmäla mig. Tycker inte om mitt jobb just nu. Suck.

Tidigare i dag var jag med mina föräldrar hos min farmor och farfar. Som sagt, det är mors dag idag, och farmor är ju mor. En gammal mor. Hon blir 92 år nästa vecka. Farfar är inne på sitt 95:e år. Helt fantastiskt. De har verkligen varit ihop ett helt j*dra liv. Blir tårögd bara jag tänker på det. Eller så är det för att jag har lite dåligt samvete över att jag inte träffar dem så ofta som jag kanske borde. Det blir antagligen blött i ögat av båda orsaker. De är gamlingarna i familjen och jag älskar dem. Farfar drack sitt kaffe med obligatoriska två sockerbitar, plus ett par till. Tror han glömde av att han redan lagt i några. Och farmor kallar mig för massa olika namn. Men vad gör det? Utöver att de har lite dåligt minne så är de friska och har levt ett helt fantastiskt liv. Jag kommer alltid vara deras lilla flicka, trots mina 26 år och 180 cm. De älskar mig och jag älskar dom.

Det är mors dag idag. Inget firande för min del för jag har tyvärr inte blivit mor än. Den dagen den lyckan. Men den som väntar på nåt gott.

Jag var faktiskt iväg i går redan och firade min mamma. Hon hade gjort en fantastiskt god rabarberpaj som hon bjöd på. Det var lite lustigt, för jag hade med mig rabarber till henne som en liten "sidopresent". Jag vet hur mycket hon tycker om det. Mumsigt värre! Det är alltid lite knivigt att hitta en bra present, men jag tror jag lyckades i år. Mamma fick en valfri tidningsprenumeration. Hon har ingen sedan tidigare och jag vet att hon sagt flera gånger att hon ska börja läsa nån tidning. Och nu är det bara att sätta igång.

Enda tråkiga med gårdagen var att min Sambo bestämde sig för att inte följa med och äta rabarberpaj. Visst, min mamma är inte hans mamma, men jag tycker ändå att man hänger med till sin respektives föräldrar vid sånna här tillfällen. Eller? Vi är ju faktiskt sambos sen ett bra tag tillbaka. Men hämnden är ljuv. Just nu är han hos sin mamma och firar henne. Ensam. Kan han gott ha. Fast lite dåligt samvete får jag gentemot Sambons mamma. Det är ju inte så att jag inte vill träffa henne. Jag får ringa henne sen i stället.

Tänk vad det kan vara skönt att vara ensam hemma. Jag har ett behov av att bara vara för mig själv i bland. Kan låta fruktansvärt tråkigt, men sån är jag. Har alltid haft behovet och kommer troligtvis alltid ha det. Något som jag brukar passa på att göra när jag får en stund helt själv det är att ösa på med en massa skön musik. Det är så att jag och min Sambo inte har alls samma musiksmak. Sambon lyssnar mycket på bland annat Kent, Coldplay, och "gamla" artister. Alltså ganska mycket tråkig deppmusik enligt mig. Jag själv gillar riktig hederlig dunka-dunka-musik =). Inget får mig att bli så avkopplad och lugn som musik med ett riktigt härligt basljud. Me like a lot. Just nu lyssnar jag på ett gäng sköna remixade låtar via Spotify. Och högt ska det vara. Kankse inte optimalt med riktigt hög dunka-dunka-musik när man bor i lägenhet och det dessutom är söndag. Men vad ska man göra? Grannarna måste inse att jag behöver koppla av emellan åt. Så det så.

Jag vet inte hur det är med er, men när jag dricker kaffe finns det bara ett enda rätt "tillbehör". Och det är en cigarett. Tyvärr, men så är det helt enkelt. Dessutom får solen gärna skina så man kan dricka kaffe och röka samtidigt. Här sker ingen rökning inomhus nämligen. Och tur är väl det för fy fasen vad det är äckligt med folk som röker inne. Inte för att det är bra att röka överhuvudtaget, det är jag mycket väl medveten om. Men rökar man så ska man göra det ute. Så gissa vad jag tänker göra nu =). 

Här kommer det då. Det allra första inlägget. Jag har länge funderat på att börja skriva. Och då menar jag verkligen skriva om allt och inget. Senaste tiden har jag haft ett behov av att kunna ordbajsa. Tyvärr har det gått ut över min kära Sambo som tvingas lyssna på mitt tjat jämt. Han ska ha all eloge för att ha står ut =). Men nu har jag min blogg så nu kör vi!