I dag var det tänkt att jag skulle hem till en vän direkt efter jobbet. Eller tänkt, det var mer eller mindre bestämt. Men jag orkade inte. Jag åkte hem precis som vanligt bara. Ringde till vännen lite senare och sa att jag jobbat över. Fult av mig. Tycker mest det känns dumt att säga att jag inte orkar. Det är ingen riktig ursäkt. Det var väl dagens vita lögn. Det är ganska många dagar i veckan som jag inte orkar göra nåt efter jobbet. Vill bara hem och koppla av. Orkar liksom inte umgås. Undra hur andra är. Är det fullt ös alla kvällar i veckan? Eller finns det fler soffpotatisas som mig..? Förlåt mig vännen.

Jag vill verkligen ha ett annat arbete. Det är inte roligt det jag håller på med just nu. Tyvärr, för mina arbetskompisar är hur sköna som helst, och arbetsuppgifterna är helt okej. Men det är så fruktansvärt mycket att göra. Det är bara stress, stress och stress. Går inte en dag utan att jag mår dåligt. Ingen höjdare. Som det är just nu gör jag allt det fortaste jag kan bara för att rensa på skrivbordet i princip. Det jag gör blir inte ens särskilt bra gjort. Men det blir klart. Så småning om. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill känna att jag gjort ett bra jobb, men så är inte fallet nu. Skitjobbigt verkligen.

För ett par dagar sedan fattade jag beslutet att söka lite nya jobb, bara för att se om man fortfarande har nån chans bland alla andra ute på marknaden. Lite spännande. Jag skickade iväg tre ansökningar i går, två med post och en med mail. Jobben har egentligen inget gemensamt med mitt nuvarande arbete. Och det är det bästa. Och det som är mest läskigt. Ett säljjobb, ett administrativt jobb och ett mer serviceinriktat jobb. Vi får se vad som händer.

Jag blev plötsligt så sugen på att göra av med lite pengar. Förstår inte varför..? Det första som dök upp var att jag vill ha en ny bärbar dator. Kan tyckas vara onödigt då jag och min Sambo har två bärbara där hemma plus en stationär. Det skall även tilläggas att jag har en på jobbet med som jag fritt kan ta med mig hem när jag vill. Men jag resonerar enligt följande:

• Min privata laptop är gammal och fruktansvärt seg
• Sambons laptop är upptagen av honom varenda kväll
• Jobb-laptopen är bara jobbig att släpa fram och tillbaks hela tiden

Slutsats: Jag behöver en ny laptop =)

Så får det bli. Kan till och med hända att jag åker och köper den i kväll. Om jag orkar. Har sett en jättefin mini-laptop på Net On Net. Som är röd. Fint.

Tidiga morgnar brukar vara min tid på morgonen. Jag är ganska morgonpigg. Och jag lovar att det underlättar för min klocka ringer 05:10 varje morgon. Nu pratar jag om vardagar, för på helgerna är det sovmorgon till 07:00 iaf. Sen vaknar jag. Hur som helst. I går kväll hade jag fruktansvärt svårt att somna för jag var mest varm och äcklig. Låg säkert och vände mig i sängen 50 gånger innan jag försvann. När jag sen vaknar av klockans härliga signal så har jag j*vligt ont i halsen och är precis lika varm som kvällen innan. Till detta lyckas jag somna om. Jag somnar aldrig om. Vaknar fyrtiofem minuter senare och upptäcker att jag snart ska va på jobbet. Härlig start på morgonen. Men nu sitter jag här på kontoret, något sen, men jag är på plats med min onda hals. Misstänker att det kan bli en lång dag.

Så här kan man beskriva mig efter en dags arbete på jobbet. Mitt i prick. Sorgligt men ack så sant. Suck.

Jag sitter på jobbet nu. Vet att man inte ska blogga på arbetstid, men jag har faktiskt lunch just nu. Och under den timman får jag göra precis som jag vill.

Satt just och funderade på hur en förmiddag kan försvinna på bara ett litet kick. Jag har egentligen inte fått någonting gjort än. Eller det har jag ju, men det känns som att inget har avklarats. Ingen rolig känsla alls. Ständigt denna stress. Helt fantastiskt att man kan vara 26 år ung och ändå vara helt sönderstressad. Jag vet att jag inte ska klaga, jag har ju ett jobb. Men det vore skönt att någon gång kunna gå hem efter en hel dag och känna att man röjt undan och bara kunna vara ledig på kvällen. Slippa tänka på vad man skulle gjort och vad man har att göra nästa dag. Önskar att jag satt i kassan på Ica ibland. Bara gå dit, jobba och sen gå hem för att vara ledig. I wish. Fast det hade inte varit särskilt roligt det heller. Tänk att göra samma sak varje dag i ett helt arbetsliv. Fy f*n vad tråkigt.

Det kanske bara är jag som är dum, eller är det fler som jag som faktiskt bara vill fly hem..? Var ett tag sedan jag vaknade på morgonen och tänkte "Jess, äntligen dags att gå till jobbet". Nu är det mer så att jag får övertala mig själv att inte ringa och sjukanmäla mig. Tycker inte om mitt jobb just nu. Suck.

Tidigare i dag var jag med mina föräldrar hos min farmor och farfar. Som sagt, det är mors dag idag, och farmor är ju mor. En gammal mor. Hon blir 92 år nästa vecka. Farfar är inne på sitt 95:e år. Helt fantastiskt. De har verkligen varit ihop ett helt j*dra liv. Blir tårögd bara jag tänker på det. Eller så är det för att jag har lite dåligt samvete över att jag inte träffar dem så ofta som jag kanske borde. Det blir antagligen blött i ögat av båda orsaker. De är gamlingarna i familjen och jag älskar dem. Farfar drack sitt kaffe med obligatoriska två sockerbitar, plus ett par till. Tror han glömde av att han redan lagt i några. Och farmor kallar mig för massa olika namn. Men vad gör det? Utöver att de har lite dåligt minne så är de friska och har levt ett helt fantastiskt liv. Jag kommer alltid vara deras lilla flicka, trots mina 26 år och 180 cm. De älskar mig och jag älskar dom.